Jag.... men jag... !

Godmorgon!

Det blev inte filmen Inception igår efter jobbet.
Jag var inte skärpt och klar i huvudet för att se den.

Men det satt en annan film i DVD som min dotter tydligen har tittat på.
Somthing´s Gotta Live.



- Den kan vi strökolla på.

Men du, det blev inget strökoll.
Vi blev som fastklistrade vid filmen.
Den var både spännande, rolig och kärleksfull.

L hade lite svårt att vara tyst emellanåt för han hade sett den innan.
- Nu är det 3:dje gången jag ser den.

3:dje?????   Han som har avskytt romantiska filmer.  :))))

Det blir bättre och bättre det här.
Det här året som vi varit ifrån varandra har nog inte varit helt fel.
Vi har nog lärt känna oss själva och även ändrat oss mycket båda 2.
Och än så länge är det faktiskt bara till fördelar.

Kanske vårt förhållande har varit lite som i filmen.
Vi vet våra känslor längst där inne men vi har inte vågat släppa loss det fullt ut.
Alla har alltid sagt:
- Det kommer alltid att vara ni.

Kanske är det det som gjort att det inte funkade ett tag.
Vi hade krav på oss att vara det perfekta paret.

Eller snarare jag hade det.
Men hur lätt var det att vara perfekt när man var sjuk och dålig jämt.
Man kände sig värdelös och gick hemma hela dagarna och bara tyckte synd om sig själv.
Vad hade man att säga när alla kom efter jobb och skola?

- Stöka inte till nu när jag äntligen orkat städa
- Jag är trött så spela inte så högt
- Jag haft ont så jag har inte orkat göra nått

Gnäll gnäll och gnäll.

Idag har jag samma värk och yrsel som för 7 år sen,
men jag har lärt mig mycket av den med det sista året.
"Man är inte fullkomlig"
Och kommer aldrig att bli heller hur jag än ändrar mitt liv.
Kanske den insikten gör att jag kan se på andra ockå på ett annat sätt.
För varför skulle någon annan vara fullkomlig om jag själv inte är det?
Och idag tycker jag inte så synd om mig själv.
Men att jag gjorde det förr var nog för att jag inte fått bekräftelse på min sjukdom.
Jag tror det i alla fall.

Man får ta till vara på det som man verkligen tycker om hos varandra och
så det där som är lite mindre bra kanske man kan reda ut, eller varför inte
bara vifta bort det. 
Liksom tänka "äh, det är ju bara en bagatell i det stora hela"

Men sen måste man ju ha lite att bråka om också.
Hur skulle vi kvinnor annars stå ut.   :)))


Godmorgon Cattis!



Spåkulan ljuger aldrig
På onsdag har du chans att hitta ditt älsklingsplagg i rätt färg och storlek.
Ge dig ut och leta.

Kanske inte på onsdag men på tisdag.
Färgen? Röd
Älsklingplagg? Klänning

Änglarna viskar.......



.......ingen är perfekt, alla är unika.

Ja, och jag är unik på mitt lilla sätt.  :))))

Och min man, han är helt unik på sitt sätt.

Man? Vad konstig det lät.
Ja, han har ju varit det i över 20 år.
Och ett tag var han min fd man.
Vad är han nu?
Min nygamla man?

Han är i alla fall min jämnlike.
Kanske inte i allt men i växter och heminredning.
Där är vi precis likadana.

Och det kan skapa konflikter. Eller har gjort.
Vi slåss om platserna.   :))))
Många gånger har jag blivit irriterad med alla planer och att han håller på så mycket,
men nu vet jag varför.
Jag har också hållt på så, men orken fanns inte efter att jag blev sjuk.
Så vet du varför jag blev irriterad?
Jo, jag blev nog avundsjuk för att han hade mer ork än mig.
För innerst inne så var jag faktiskt väldigt stolt över hans prestation över alla växter.

Nu har jag lite mer ork än förut och sen om jag inte klarar allt jag vill så kommer
jag nog att vara tacksam att han har orken att hålla på med det som är vårt gemensamma
intresse. Det jag inte kan åstakomma själv kan jag ju njuta av.

Och nu ska jag sätta lite frön i små krukor så vi har lite slingerväxter till sommaren.