Jag.... men jag... !

Idag fick jag ett mail från hundskola.nu där jag är medlem.

 

Så här stod det i mailet.

 

Hej hundvän!

Det underlättar ens hundvardag att man förstår sig på sin fyrbente vän.

Ibland kan man lära sig mycket av när det inte går så bra, särskilt när någon har filmat det.

På min blogg hund.nu har jag skrivit ett inlägg om Cesar Millan och hans hantering av hunden Holly,

som vaktar sin mat. Man kan tycka vad man vill om Cesar (du behöver inte hålla med mig i inlägget!),

men om du vill lära dig mer om hundspråk så ska du först titta på YouTube-klippet på

och därefter på den redigerade versionen med kommentarer av Carol Byrnes,

som finns i samma inlägg på http://hund.nu/cesar-millan-blir-biten.html.

Jag tycker att Carol Byrnes har fått fram hundens alla subtila signaler på ett kanonbra sätt.

Så, oavsett vad du tycker om Cesar Millan, gå till http://hund.nu/cesar-millan-blir-biten.html

och ge dig själv en superlektion i att läsa hund genom att titta på båda klippen efter varann!

Hälsningar
Ingela - din hundcoach på internet!

 

Du har kollat nu va?

 

Alla pratar om Cesar om hur duktig han är.

Tjs, tjs, tjs (ett ljud) och så gör hunden precis som du vill.

 

Det där har jag aldrig trott på.

Jag tror inte på Cesar heller för den delen.

Så lätt är det inte att fostra en hund.

 

Eller jo, det kan vara lätt om man tar uppfostran i lugn och ro, bestämd och konsekvent

och med kärlek.

 

Jag kanske har fel men jag försöker fostra min hund som jag fostrar ett barn.

Mina barn är väldigt väluppfostrade och duktiga flickor.

 

Det allra allra viktigaste för mig är beslutet om att skaffa hund.

Precis som när man skaffade barn.

Ingen beslutsångest där inte.

När man sen har fått barn så älskar man ju det här barnet över allt.

Man vill det väl, skyddar det för faror, ger den mat, kelar, busar och fostrar.

Fostran tar sin tid.

Man kan inte bara säga "sitt kvar där" och så fattar barnet.

Barnet kommer att krypa iväg i bara farten så fort den får chansen.

Den vet inte konsekvenserna av vad som kan ske om den kryper iväg till farliga ställen.

Det här gäller allt som man säger eller visar för ett barn.

Den förstår inte först men efterhand så lär sig barnet vad som är rätt eller fel.

 

Men så är man ju med sitt barn hela tiden när den är liten.

Från morgon till kväll.

Pratar med barnet, leker, kelar osv osv

Det blir ett samspel mellan mor och barn, far och barn med för den delen.

Man lär känna varann, ja liksom känner av varandra vad den ena vill eller känner och så.

 

Den här filosofin har jag med hund också.

Man lär av varandra.

Jag skulle inte lämna min hund hela dagarna och sen i min vildaste fantasi tro att

min hund får respekt och omtanke om mig och göra som jag säger.

Den kommer bara att ha i huvudet att få gå ut och göra sina behov, äta och så bli vansinningt

kelad eftersom den varit själv hela dagen.

 

Nej, för mig är alltså en hund en hund och en hund som behöver precis lika mycket som

ett barn.

Precis som i djurvärlden, där lär mamman djuren efterhand vad som krävs.

 

Så det här med att den där hunden försvarar sin matskål och bits tror jag har med

understimulering att göra och då hjälper inte minstaste tillsägning om att inte göra så.

Man ska lära en hund det från början.

 

Kanske jag har fel igen men när Shivas kom hem här och han fick sin första mat så

åt vi tillsammans. Han fick smaka av skålen, jag tog en liten bit därifrån och gav honom osv.

 

Det är mycket sådant vi gör än.

Lär oss hyfs.

Nej Shivas, inte så.

Bra Shivas, jätteduktigt.

 

Shivas bits lite än. 7 månader och han biter tag lite lätt i min arm för att visa att han vill något.

Jag håller på som bara den att han inte ska göra så. Han får inte sin vilja fram förrän han

slickar fint.

Isak, mitt barnbarn, han är 7 månader. Han bits. Inga tänder än men han bits ändå.

Vad vill han med bitandet?

Det är sådant som hans föräldrar får lära sig varför?

Eller varför han skriker ibland.

eller varför han trotsar......

eller ler och är glad....

eller är kramig och pussig.....

eller om han får prickar och utslag ibland så får de lära sig det med.  :)))))

 

För mig finns två stora ord när det gäller att skaffa barn eller hund.

SAMSPEL.och ANSVAR

 

Så tänker man förnuftigt så behöver man inte titta på Cesar och lära sig ordet "tjs"

 

Vet du, vissa lär sig aldrig.

En del lär sig lite si och så

och en del blir hur väluppfostrade som helst.

 

Varför?   

Jag ska avsluta det lite annorlunda inlägget med att skriva:

Mina barn är skapta av kärlek.

Om Shivas är det eller inte det vet jag inte, men jag har skaffat honom av kärlek.

 

Jag gör mitt bästa av det och hoppas förstås att jag gör rätt.

Men....

men det är inte alltid man gör rätt.

Men så är det, jag lär mig ju jag med hela livet av erfarenhet och tillsägelser.  :)))))