Min svärson Joakim är kartläsare åt en kille som kör rally.
Jonas Åkesson.
Idag hade de en träff där de skulle köra på en liten skogsväg så folk kunde få se lite vad rally är och även få prova på att åka. Vad som finns under huven vill ju förstås alla män veta.
Hjälm är föståst en självklarhet om man ska sitta i en rallaybil.
Ja, för det är ju inte bara att sätta sig bakom ratten och köra utan säkerheten där inne i bilen är livsviktig.
En speciell overall måste man också ha. En som är brandsäker ifall det skulle hända en olycka.
Så när min dotter Linda ville åka med så fick hon klä på sig en overall.
Joakim hjälpte henne så hon fick på sig allt på rätt sätt.
Linda känner efter om hjälmen sitter fast och det verkar den göra.
Dags att sätta sig i bilen.
- Nu drar vi Linda. Du är väl beredd?
- Självklart!
Sen gav de sig iväg i fullt ös så grus flög åt alla håll och kanter.
Du ska veta att hon var stolt och glad över att ha vågat sig på det här med att åka rally.
Lindas svärmor Mia provade också på det och jag har hört nu efteråt att hon fick mersmak.
Precis som Linda fick och hade gärna velat åka fler gånger.
Men många ville prova så hon får vänta tills Joakim börjar köra.
Ja, för han har köpt en egen rallybil som han gör i ordning till sig själv.
Men den är nog inte klar förrän till nästa säsong och då kanske till och med jag kan åka med en runda.
Ja, om jag nu får göra det även om min nacke då har blivit opererad.
Kan tänka mig att man är väldigt nervös när man sitter där i hög hagsighet men jag var också lite nervös.
Ville ju stå på en bra plats så jag kunde få lite fina bilder men det kändes rätt farligt.
Stenar och grus for i en jäkla hastighet precis inpå en och risken att träffas var rätt stor.
Ja, sen var jag ju rädd om kameran med.
Men trots rädslan så kröp jag så nära jag vägen jag kunde men ändå en bit ifrån så jag inte skulle bli påkörd.
Det avståndet jag höll från början var nog tryggast och det är nog där man ska hålla sig.
Ja, som bilderna här nere. För även om det är en bit ifrån så kändes det enormt nära när de kom kasande över hela vägen i hög hastighet mot en.
Men glädjen över att få fota det här var faktiskt större än rädslan.
Precis som hos dem som åkte för man riktigt såg hur glada de var över det.
Ja, man hann till och med se det där de for förbi en i den höga hastigheten.
Isak ville med ha åkt men han är alldeles för liten än.
Tills han blir tillräckligt stor att åka med så får han hålla sig i depån och äta korv istället.
Lillen: - Varför filmade du inte? Man ser ju mer då hur fort det går.
Nästa gång ska jag göra det. Nästa gång.
För visst blir det fler gånger.
Klart det blir.
