Nytt försök!

Gokväll Bloggan!

Nu gör jag ett nytt försök med bilder som jag inte lagt ut.
Jag hoppar över dem från parken och tar några som jag tog på högskolan som finns här i Karlskrona.

Det här är en av många byggnader som finns där.
De flesta är gamla militärhus men det här är relalitivt nybyggt.



Måste ju ta med det här också. Telenor. Ligger allra högst upp här på Gräsvik.


Vi går mot byggnaden för att titta lite närmare.


Och bakom huset så ser vi de här byggnaderna. De är nog också ganska nya.


Givetvis så var jag ju tvungen att titta in genom de enorma fönstrena.
Så häftigt när man kunde se rakt igenom och ut mot havet.


Det här hade jag absolut inte väntat mig att få se bakom huset.




Ännu nått jag inte väntat mig. Bakgården. Så maffigt.
Jag fick verkligen ståpäls när jag såg det här.


Allt speglade sig i varandra. Och det gula huset som är bakom mig speglades upp så pampigt.
Och självklart måste jag ju ta en närmare bild på det.


Och här är huset som syntes.


Nu kommer jag faktiskt inte ihåg hur vi gick men på nått sett har vi kommit så vi kan gå
uppför den här trappan från bakgården.


Och här ser man samma fast uppifrån och ner.


Och här är vi tillbaka på framsidan igen fast framför en annan byggnad.
Ett stort bibliotek som jag lagt ut innan. Och med de roliga statyerna framför.


Det här var bara en pytteliten del av högskoleområdet.
Faktiskt så tror jag det är en skola som man kan skryta med.
Hur själva skolan är vet jag inte men området, utsikten, atmosfären den kan man skryta med.

Och du Bloggan, hade jag varit 20 år igen så hade jag nog gått där.
Och vad hade jag pluggat då?

Jag ska dra en snabbis om det.
Först skulle jag sett till att ha blivit en politiker med makt.
Och då hade jag fattat ett beslut att alla företag skulle ha en arbetsplatsterapeut som
skulle ha träffar med alla anställda med jämna mellanrum så de fick sin talan om vad
som borde göras för att få en bättre arbetsmiljö.
Både fysiskt och psykiskt.
En lag som krävde det och att det verkligen genomfördes det som de anställda ville ha
för att underlätta sitt arbete i den mån det gick.

Och när jag väl hade fått den lagen genomförd så skulle jag ha pluggat till arbetsplatsterapeut.
Och du Bloggan, fanns det inga sådana så givetvis skulle jag genomfört det först som politiker.

Men du, det kanske inte finns det idag heller? 
Men det är försent att ta tag i det nu. Eller?

Varför tänker jag nu på det?
Jo, jag har en arbetsterapeut genom arbetsförmedlingen som hjälper mig att komma tillbaka till
arbetslivet och med hjälpmedel som underlättar det.
Jag är jätteglad för det men det finns en sak som gör mig ledsen med det.
Mina arbetskamrater hade faktiskt behövt precis samma saker.
För att förebygga värk och annat.
Får dem det? Jag vet inte. Men jag jobbar faktiskt på det.
Jag är inte tyst.
Obekväm?
Ja, kanske.
"Se till dig själv och skit i andra" sägs det att man ska tänka.
Men jag kan inte det. 
Hur det här går kommer jag nog att återkomma till.

Nu är det läggdags för att orka med morgondagen.
Sjukskriven nu när man har en vanlig sjukdom? :)))
Nix.
Vem har råd med det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: