Jag.... men jag... !

Så länge jag lever

– först av allt, är jag din förälder
– sedan din vän.
Jag kommer att förfölja dig, flippa ut på dig, lära dig en massa, driva dig till vanvett,
vara din värsta mardröm och jaga dig som en blodhund när det behövs.
Varför?
Därför att jag älskar dig!   ♥ ♥ ♥

När du förstår varför, vet jag, att du blivit en ansvarsfull vuxen.
Du kommer aldrig hitta någon som älskar dig, tar sig an dig, och bekymrar sig mer för dig, än jag gör.
Om du inte har hatat mig mer än gång i livet – har jag inte gjort mitt arbete tillräckligt bra.

 

 

Nu skulle jag kunna avsluta mitt inlägg här och allt var frid och fröjd.

Men.....

 

Jag har inte gjort mitt arbete tillräckligt bra.

Eller har jag kanske det?

Ett väldigt bra arbete.

Du hatar mig.

 

Men det finns lite kvar för att det jag skrev först ska vara fulländat.

Vara en ansvarsfull vuxen.
Men du förstår inte.
Inte än.
Men jag hoppas det kommer en dag då du gör det.

Att det jag gjort och sagt är för att jag velat ditt allra bästa.

Hela din familj har velat det.
- Att din stora dag skulle bli en minnesvärd dag med glädje och kärlek.

- Ske min vilja ......

Ja, så är det någon som tänkt och förstört allt för att få sin vilja egenom.

 

...... såsom i släkten så och bland vänner.

Jag hoppas att den dagen ett ljus tänds och den fullvuxna kvinnan skapats
inte kommer att kännas för svår för dig
Sorgen över att de du trott på har väglett dig med osanning.

För de har de.

Enligt mig och din närmaste familj.

Den dagen kommer att komma när du inser det.

Jag vet, jag är din förälder, ditt kött och blod, den som haft dig intill sig mer än någon annan.
Känt ditt hjärta slå långt innan någon annan gjort det.
Sett din första blick och ditt första leende.

Ja, till och med dina första tårar.

Ingen känner dig bättre än jag.
Jag ser allt i dina ögon.

Därför tror jag att du en dag kommer att förstå allt.

Att du en dag kommer att bli en fulländad ansvarfull vuxen.

Tills dess får jag ha min sorg i hjärtat och tänka att du

 - bara är BORTGIFT!  ♥ ♥ ♥ 

Men hur förklarar man för barn?

 

Lilla Isak såg dig och tyckte du var så fin i din långa vita klänning.

Han ville krama om dig och ropade efter dig flera gånger när du gick från kyrkan.

Du hörde kanke inte honom, såg honom kanske inte heller.
Eller ville och vågade du kanske inte känna att han fanns där intill dig.
Ett barn som älskar sin moster så mycket och som inte förstår det där med osämja än.

- Mamma, jag ville ju bara säga hejdå till Sarah.